Svensk ordbok 2009, webbversion
irra bort sig
[bårt´]
verb irrade irrat
irr·ar●gå vilse
rum.det var lätt att irra bort sig i det stora varuhuset○äv. bildligten svårtillgänglig framställning som man lätt irrade bort sig iirra bort sig (ngnstans)sedan åtm. början av 1980-talet