Svensk ordbok 2009, webbversion

irra bort sig [bårt´] verb irrade irrat irr·ar●gå vilse rum.det var lätt att irra bort sig i det stora varu­huset○äv. bildligten svår­tillgänglig fram­ställning som man lätt irrade bort sig iirra bort sig (ngnstans)sedan åtm. början av 1980-talet